Andreas Grega är dock ingen nykomling på den svenska musikscenen. Som sångare i bandet Kungers har han turnerat land och rike kring, och byggt upp ett rykte på festivalscenen som en sångare man inte glömmer i första taget. När Kungers nu tagit semester, passade Andreas och Astma (eller Tobias Jimson, som hans vänner känner honom) på att spela in lite egna låtar utöver gästspelet på Promoe-albumet. Innan man visste ordet av hade hypen börjat byggas upp. Men - låt oss backa bandet lite, för att få helhetsbilden klar: Som barn växte Andreas Grega upp i Hässelby Gård och på Rhodos. I Sverige finns mamma och syster, i Grekland pappa och två bröder. Skolan, framförallt gymnasiet, kändes tung för Grega, som redan börjat upptäcka att han hade en mer konstnärlig ådra som behövde få utlopp. Det var ritandet och skissandet i anteckningsböckerna som tog plats, inte studierna. Specialarbetet i trean behandlade Industri-design, och gav indikationer om var Andreas intressen låg. Ett par år efter han slutat skolan såg Andreas Grega en möbelsnickare som arbetade med trä, kände en omedelbar dragning, och “fick världens sug att prova”. Sagt och gjort - han sökte in och gick tre år på en Möbel och Inredningssnickeri-utbildning. Här landade alla bitar på rätt plats. Här fick han utlopp för de praktiska och konstnärliga sidorna. Det märks att det är ett ämne som ligger Andreas varmt om hjärtat, och han talar passionerat om sina skolår och missförhållandena där. Förhållanden som bygger helt på ett system som bara lär ut kunskap på ett teoretiskt vis, och därmed missar många ungdomar i utbildningen. - Jag insåg att jag måste hålla i saker, göra saker rent praktiskt för att lära mig, berättar Andreas Grega över en kopp kaffe i vårsolen. Skolan idag är uppbyggd på teoretiskt inlärande. För många ungar, och såna som jag, så funkar det inte. Det kan lätt bli att man känner sig mindre värd, när man i själva verket är lika smart som alla andra; bara att man tar in ny kunskap på ett annat sätt. Idag har Grega startat eget och köpt in sig i ett snickeri, som han beskriver som ett “snickarkollektiv i Hammarby”. Han fokuserar på möbelsnickrandet som ger plats för mycket designtänk, även om inredningssnickeriet ofta kan lyfta fram ny form. Samtidigt som han lämnade gymnasiet bildades Kungers som i sina unga år spelade hardcore med svenska texter, inte helt olikt Göteborgarna i LOK. Med lite tid och alltfler spelningar innanför västen utvecklades de åt ett mer organiskt håll och hittade ett alltmer eget uttryck. Även om skivkarriären aldrig riktigt lyfte i någon större utsträckning blev de en fixtur på flera av landets festivaler tack vare deras egensinnighet och totala publikkontakt. Om speltiden tog slut satte sig Grega på scenkanten och spelade dragspel för de som ville höra mer. Om det var bra stämning passade han på att stagedive:a några gånger - gärna innan första låten. Om ett spelställe visade sig ha 18-års åldersgräns var det inget konstigt i att dra ut instrumenten i parken utanför och spela ett akustiskt gig för de som inte nått rätt ålder före konserten. Det var när Kungers spelade in sin senaste skiva som Astma och Grega träffades, och de fann varandra mer eller mindre direkt. Något senare behövde Tobias möbler till studion och ringde Andreas, som började snickra direkt. Gregas plan var att ägna tiden då Kungers tagit semester åt att “snickra och mata katten”, men det dröjde inte länge innan Astma och han började experimentera i studion. - Första låten blev “Bättre för mig”, och vi kände direkt att det fanns något att bygga vidare på. Jag skrev låtar i Grekland, på taket till Pappas hus. Vi la någon gitarr och lite sång hos Tobbe, och dagen därpå när jag kom ner var det fullt med stråkar, blås och beats, skrattar Andreas Grega. Det kändes grymt! I samma veva började Mårten “Promoe” Edh att spela in sitt nya album, Kråksången, hos Tobias. Under veckorna som gick hörde han Andreas material och frågade till slut vad det var för något. De träffades, och Andreas sjöng in Mammas Gata. - Vi kokade linsgryta ihop, och på den vägen är det, förklarar Andreas, med ett leende, samarbetet som redan öppnat många dörrar. Han introducerade mig till ingefära för att rädda rösten också! Idag har Andreas Grega och Tobbe “Astma” Jimson mer eller mindre färdigställt det som kommer bli debutalbumet. Även om de båda kan känna igen sig i mix-teknikerns glada utrop “det är som Nationalteatern möter Wu-Tang Clan!” känner de att det finns många fler influenser och bottnar i musiken de fått ihop. Musik handlar, om du frågar Andreas Grega, om möten. Och i mötet med Tobias Jimson hittar de rätt. Eftersom varken Andreas eller Tobias är skolade musiker har de dessutom själva skrivit reglerna för vad som är just “rätt”. Det har blivit ett möte mellan Andreas låtar - för första gången skrivna helt ur eget perspektiv, utan att ta hänsyn till ett bands åsikter och texter som alla måste kunna stå för - och Astmas produktion, som vägrar bindas ner till specifikt definierade genrer. Här möts instrument som tidigare inte borde haft i samma världsdel att göra. Här byts tempo på det mest regelvidriga sätt “för att det lät så jävla coolt”. Här har det som låtit bra, och fått upphovsmännen glada, fått vara kvar. Förutom arbetet i studion med skivan har Andreas Grega också lagt de sista bitarna på plats på något han kallar en utställning i “recyclingskonst”. De träbitar som skyddar möbler och detaljer när de ska målas får ett helt eget mönster efter ett tag och egna kulörer av alla färger. Bitarna har sparats och monterats i olika former för att ställas ut som konst nu. Ihop med att albumet släpps har Andreas även en dröm om att ställa ut skolböckernas klotter från hans ungdomsår. Det är bilderna han vill åt. I en drömvärld ser han sin musik, sitt snickeri och sin konst leva i total symbios. En drömvärld som nog inte är så långt borta, om man ska döma av den tilltagande hypen på nätet och reaktionerna från de som hört hans musik. |
|
 | ||||||||||||||||
