Men om vi flyttar oss fram till nådens år 1975, så upptäckte några festsugna killar att det var lättare att bli bjuden på fest om man kunde spela. Sagt och gjort, Sven Rubin och Rúbin Svensson plockade fram gitarrerna, och de första spåren av vad som många år senare skulle bli spår i vinyl, sattes i form av något som kallades “Frukostklubben”. Där fann man också den felande länken. Felande? Ja, så tillvida att Gussar IV Uli som också ingick i sällskapet, på den tiden ofta trakterade fiol. Urgamla legender och sentida, (eller var det kanske scentida) forskning tyder även på att de första skivomslagens tecknare, en man vid namn Zwölf, fanns med och trakterade en sägenomspunnen tamburin vid namn “Ebbe”. Om man sedan tar ett litet steg framåt i tiden, till 1976, så jobbade Sven på Sixten Perssons snickerifabrik. Där bland spik, brädor, hyvlar, skruv, plank och fogsvansar såg(!!) den allra första sanningen, “De fyra årstiderna”, dagens ljus. Men då var alltså ännu inte gruppen Svenne Rubins född. Men under både födselvåndor, kuvös och kejsarsnitt så gick åren, och de var fem till antalet. Därmed landar alla vi som lyckats få ett någorlunda godkänt betyg i matematik på årtalet 1981. Detta år kan man finna de första riktiga spåren av orkestern. Herrar Rubin, Svensson och Uli hade tillsammans med några mystiska och mytiska kamrater allierat sig med medlemmar ur dansorkestern “Albatross”. Dessa spår förevigades i vinyl och resulterade i singeln, Klåtilde (sida A) och Salt & peppar (sida 1)!! Samma år genomförde också Svenne Rubins sin första officiella spelning. Som sig bör skedde den på hemmaplan och platsen var Vansbro Pizzeria. Eftersom några i publiken stannade kvar, inte bara beroende på att deras Calzone ännu inte hunnit ätas upp, så fick orkestern, likt Greve Dracula, blodad tand. Detta resulterade i några år av “hobbyspelande”, och sakta men säkert skapade man ett rykte som ett duktigt liveband, och de singelskivor som hittat ut på marknaden nådde även fram till radiostationerna. 1988 var det så dags. Gruppen bestämde sig för att ta det stora steget… Man kastade hammare, murarslevar, brandslangar, skrivmaskiner och andra arbetsredskap, för att i stället på heltid livnära sig på musiken. Samma år kom också den första LP’n, betitlad “Sanna berättelser ur livet”. Allt detta har givetvis renderat i att Rubins buss lagt tusen och åter tusen mil bakom sig på svenska landsvägar. (Och detta inte bara beroende på att Flaco Kronqvist innehar svenskt rondellrekord, dvs 23 varv i Gnista rondellen, utanför Uppsala). Där av kom också det senaste albumet (från 1999) att kallas “Sju varv runt jorden”, för övrigt det sjunde albumet i ordningen. Men en regelbunden skivutgivning till trots, så är det ändå som “liveband” Svenne Rubins har skördat de största segrarna. Man har ett gott rykte hos både publik (bestående av allt från hip-hopare till hårdrockare och pensionärer) och arrangörer, och man har genom åren fortsatt att fylla konsertlokaler, pubar och festplatser med stor publik och gott humör. Det finns egentligen bara en sak att säga… Se dem!!! Det är för övrigt inte bara musikaliskt som Rubins har lämnat spår i den svenska kulturskatten. Ni minns kanske TV-produktionerna “En handelsresandes nöd” (med bl.a Björn Skifs och Gunde Svan) och “Förmannen som försvann” (med Roland Jansson och åter igen Björn Skifs). Dessa finns dessutom utgivna på video, och går fortfarande att inskaffa hos välförsedda handlare. Inte heller multimedia världen har sluppit undan! Den senaste CD’n innehåller en CD-rom med spel, spex, lite historia och Svenne Rubins funderingar om och kring Vansbro. © Text: Garry Nilsson |
|
 | ||||||||
